Beslutsfattning

Nu är beslutet fattat, papperna inlämnade och nu återstår bara väntan och ett försök att njuta av den tid som är kvar.
Jag har hela tiden tänkt att jag skulle vara hemma med lille-N tills han fyllde två, det har varit planen. Men som jag skrev häromdagen har jag svårt att hinna med studier med honom hemma. Så för att ge mej själv en chans att kunna få min examen i maj så har jag nu satt upp oss i kö för dagisplats. 15 timmar i veckan. Det var inget enkelt beslut och jag är inte enbart nöjd med beslutet, jag vet ju av erfarenhet från när stora-I började på dagis att när dom börjar där så går allt så otroligt fort. Då blir dom stora så fort och jag skulle vilja, självisk som jag är ha min lilla bebis kvar ett litet tag till. Men till större delen känns det bra.
Jag tror egentligen att det kan vara bra för oss. Jag får tid att i lugn och ro plugga så den övriga tiden kan jag utan dåligt samvete lägga på honom och stora-I. Bra kvalitetstid med mina hjärtan. Det blir bra det här. Eller hur...